Att komma hem till Västerbotten innebär alltid att jag får en dusch av gamla minnen. Man möter människor som man umgicks med under skoltiden men som jag inte har någon kontakt med längre, pratar minnen med släkt och vänner och återupplever miljöer och händelser.
Igår var jag och barnen på Kågebadet tillsammans med Marina och tjejerna. Kändes lite märkligt att sitta där och titta på alla bekanta ansikten. För 20 år sedan var vi här och tjuvbadade på nätterna, nu sitter samma människor här igen, men nu vakar vi över våra barn i poolen istället.
Idag har vi varit inne på stan, ätit lunch på Kinarestaurangen som ligger på samma ställe som den alltid har legat. Festivalhelg stundar så vi har strosat bland marknadsstånd och åkt karusell. Minnen från tidigare festivaler trängde sig på, Wallmanstältet, trängsel framför scener och virvelvinden på Domusparkeringen.
Dessutom har mamma och pappa har lagt ut huset till försäljning, tycker att det är helt rätt men det är klart att det kommer att kännas konstigt den dag de flyttar. Då kan vi prata nostalgi och minnen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad härligt med alla minnen, så många gemensamma vi har, vilket är kul. Finns alltid någon att prata med om sin barndom och ungdom. Jag är så glad att vi alltid hängt ihop. Du och jag som pensionärer, oj oj vad minnen vi har då :) :) Kram och hälsa Marre om du ser henne igen.
SvaraRadera