Förra måndagen var det skiftbyte hos Erssons. Johan gick på pappaledighet och jag började jobba. Efter att ha varit hemma i ett år och sju månader kändes det lite pirrigt att gå till jobbet men efter två dagar var det svårt att förstå att jag varit hemma så länge. Vi är verkligen otroligt anpassningsbara som människor!
Att börja jobba när man har en som sköter ruljangsen hemma är inte särskilt svårt! Det är trevligt att gå till jobbet utan att vara stressad och fantastiskt att komma hem till barn som har saknat dig. Och efter all matlagning under hemmatiden är det ytterst lyxigt att dag efter dag få sätta sig vid dukat bord och äta tillsammans med de jag älskar.
Och nu med lite distans, även om jag bara är borta några timmar på dagarna, så inser jag vad stor Gustav har blivit! Det är som att jag ser honom med andra ögon när vi inte tillbringar hela dagarna tillsammans. Att se honom springa, hoppa och (utan särskilt många ord) tala om vad han vill är så häftigt. Han är verkligen en liten pojke nu och ingen bebis längre!
Var sak har sin tid och jag är tacksam över att vi har möjlighet att vara hemma så länge och finnas till för alla tre barnen på ett sätt som inte går när båda jobbar.
