Det känns som om det är mycket vardag nu. Lämna motsträviga barn på dagis/skola. Många samtal, e-mail och möten på jobbet. Stress, känsla av att inte räcka till, saker som inte blir gjorda här hemma.
Igår tittade vi på 19-nyheterna tillsammans med barnen. Det var bilder från katastrofområdena i Chile. Tjejerna hade mycket funderingar över människorna, vad som händer med dem och om det kan hända här. Jag får påminna mig själv än en gång om hur bra vi har det, påminna mig om att njuta av varje dag istället för att tänka på det som inte hinns med.
Ibland bubblar lyckan nästan över, andra gånger känns allt som ett grådis. Det är väl så livet är men ibland känns våra i-landsproblem verkligen banala när man ser hur många andra människor runt om i världen har det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar