Perioder

Sedan vi fick barn för snart sex år sedan har ordet "period" fått en helt annan innebörd än innan. Det har handlat om tillväxt-perioder, sömnlösa-perioder, matvägrings-perioder och det flitigt använda "övergångsperiod". Det har varit lätt att förklara barnens olika faser och beteende med att de går igenom en viss period. Och nog är det så att under vissa åldrar händer det mycket för barnet. Det växer, utvecklas, upptäcker, drömmer, testar och ifrågasätter. Men jag tror att man även som förälder går igenom perioder. Perioder då man har oceaner av tålamod, perioder då tålamod och ork sinar. Perioder då man verkligen uppmärksammar, uppmuntrar och ser barnet. Och perioder då man inte hinner eller orkar se och njuta av alla små vardagsmirakel. Ofta sammanfaller mina sämre perioder med barnens jobbiga perioder och det är väl kanske ganska naturligt även om jag tror att motsatsen hade varit att föredra. Det är då man verkligen behöver det där tålamodet.
När man, något tilltufsad, kommer ut på andra sidan av en jobbig period kan det kännas som en oerhörd lättnad, en seger, och som att ytterligare en bit av livspusslet fallit på plats. Och det stärker, ger energi, ork och lust att gå vidare. Dessutom lär man sig uppskatta det lilla, fina i livet tack vare olika perioder.