Att bara njuta

Nu är han tre dagar och vi har hunnit landa ordentligt här hemma. Tjejerna turas om att hålla, mysa och hjälpa till med att sköta lillebror. Höstlovet är här så vi är hemma alla fem, lullar runt i pyjamas halva förmiddagen, spelar spel, pysslar, myser och tar emot gratulationer från nära och kära.

Och lillebror. Han är ljuvlig. Sover större delen av dygnet, däremellan plirar han på oss med sina mörka ögon. Grymtar som en liten gris och somnar mitt i maten. Då och då sträcker han armarna rakt upp i luften och gör miner som vi fnissar åt. Så liten så liten och vi kan inte låta bli honom ens för en liten stund.

Jag älskar hur han doftar. Kan inte låta bli att böja mig över honom, känna andedräkten som har den där sötaktiga koladoften och lägga näsan mot hans huvud och dra in den obeskrivliga bebisdoften som är bland det godaste som finns.

Det finns redan spår av honom i hela huset. Små strumpor, filtar och frottélappar. Trots att det är över sex år sedan vi hade en bebis senast så känns det på något konstigt sätt vant redan. Han är redan så självklar här hemma likväl som det är en jätteomställning för tjejerna som är vana vid vår fulla uppmärksamhet. Så vi lyssnar in och gör saker som de vill samtidigt som de får lära sig att det är annorlunda nu. Att lillebror också är en del av familjen och att vi alla får anpassa oss.

Och det är så härligt att se tjejerna med honom, kärleken till dem alla tre fullkomligt brusar i bröstet. Det är obeskrivligt och alldeles underbart.