Jag tycker om att titta på människor. Det är fascinerande att det finns så många olika utseenden och personligheter, och att alla är unika. På tunnelbanan har man perfekt läge att studera någon ingående. Flera minuter mittemot någon med en annorlunda frisyr, udda kläder eller en snyggt lagd ögonskugga.
Integriteten på t-banan är dock stor. Man ska titta ner, i en tidning eller sluta ögonen. Inte stirra på medpassagerare. Och gör man det ska man vara diskret, något som jag tycker att jag är. Fast ska jag vara helt ärlig märks det nog ganska tydligt att jag tittar.
Som igår på väg hem från jobbet. Lutad mot ett av dörrparen står en, vid första anblicken, ung hypad tjej. Men när jag börjar titta ordentligt så ser jag att de svarta kängorna med rosa skosnören är väldigt stora. Den svarta kortkorta kjolen putar lite märkligt framtill och det platinablonda håret under den cerisa Hello Kitty-kepsen ser inte helt äkta ut. Vid nästa ögonkast ser jag skäggstubben på överläppen. Sedan tittar jag på mina medpassagerare. Är det ingen annan som tittar? Det verkar inte så och jag känner mig som en riktigt lantlolla. Det är fult att stirra.
Det är spännande med människor som sticker ut och är annorlunda. Jag tycker att man ska få vara precis den man är och se ut som man vill. Jag kan bara inte låta bli att titta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar