Godisstopp

Det har blivit mycket godis och glass i sommar. Både för mig och för barnen. Lördag hela veckan liksom.

Jag har alltid älskat godis, framförallt smågodis, och kan äta stora mängder utan att må dåligt. Det värsta är att det de senaste åren har eskalerat. Godissuget kan slå till närsomhelst och på kvällarna gör jag raider i köksskåpet på jakt efter något sött, salt eller surt. Det har gått så långt att jag äter barnens överblivna, sega lördagsgodis fast det inte ens är gott. Vet att det är osunt och tänker varje måndag att jag inte ska äta något godis i veckan. Tanken är god men redan efter lunch på måndagen har jag oftast brutit löftet. Sjukt? Jag vet!

I lördags var vi på trevlig kräftskiva med finaste vännerna. Med på middagen var mina gudbarn som under en längre tid haft godisstopp för att uppnå ett mål runt juletid. Dessutom hade en nästan lika stor godisgris som jag infört sockerförbud för sig själv under en månad. Jag fick mig en tankeställare. Dagen efter pratade Maja och jag om detta och hon ville på eget initiativ införa godisstopp för att få en eftertraktad leksak. Så jag tänker haka på henne. Kan de så måste väl jag kunna sluta med godis! Eller?!