Blixthalt

Helgen började lite otäckt med att jag på väg till jobbet i fredags morse hittar en man som som ligger avsvimmad på gångvägen. Han har halkat och ligger okontaktbar med blod rinnande ur bakhuvudet. Instinktivt försökte jag först få kontakt men när det inte gick ringde jag efter ambulans. Efter ett par minuter kom en äldre herre och höll mig sällskap, efter ytterligare några minuter börjar mannen på marken vakna till och innan ambulansen kommer 30(!) minuter senare kan han, med vår hjälp, stå på skakiga ben. Ambulanspersonalen tog över och jag kunde, lite omskakad, fortsätta till jobbet 45 minuter försenad.

Jag har ibland funderat på hur jag skulle reagera i olika situationer, när kris uppstår, när någon gör något fel eller någon behöver hjälp. Det här var kanske ingen jättehändelse men jag är glad ATT jag agerade, det känns tyvärr inte som någon garanti i den här staden. Hade jag inte stannat utan litat på att någon annan skulle hjälpa honom hade jag garanterat mått jättedåligt, nu känns det som att jag gjorde en liten insats för någon som behövde hjälp.