Igår var det dags för Lucia i skolan. Jag har nog fällt tårar vid varenda luciatåg barnen har deltagit i. De är så otroligt söta, iklädda tomtekläder eller lucialinne, lilla ljuset i handen. Blicken flackande över havet av föräldrar, var är mamma och pappa? Tindrande ögon, försök till samstämd sång. Mammahjärtat svämmar alltid över och tårkanalerna fylls.
Så även i år. Men i år var det ytterligare en anledning som gjorde mig rörd, barnen var så otroligt duktiga. Sjöng högt och tydligt, läste verser, spelade piano och sjöng solo. Maja sjöng en sång alldelens själv, inför alla. Och jag grät, av lycka, stolthet och över hennes mod. Jag hade aldrig, aldrig gjort samma sak.
På måndag är det dags för Agnes tur och jag laddar med näsdukar igen.
Fika efter fint luciaframträdande
ja det är rart och jobbigt med alla känslor kram ma
SvaraRadera