Maja har gått och väntat, längtat och vickat. Men medan kompisarnas tänder trillat ut en efter en, har hennes små risgryn suttit som berget. Tills nu. Idag upptäckte vi att den ena framtanden är liiite lite lös, vilken lycka!
I ett brunt parhus på Brukshundsvägen bor jag tillsammans med Johan och våra barn Maja 13, Agnes 10 och Gustav 3,5. Hos oss är det sällan tyst och stilla och här står dörren alltid öppen för familj och vänner
kul kul mormor
SvaraRadera