Fredag är åter här. Johan har sommarfest med jobbet så jag o tjejerna har haft fredagsmys med grannar som också var gräsänkor. Vin, goda ostar och trevliga samtal oss mammor emellan. Barn som lekte jättebra tillsammans allihop.
Det är sådana här kvällar som fyller på med energi, får en att uppskatta det man har. Maja fick med sin en kompis hem, nu sussar de sött på vinden. Fortfarande så små och oskyldiga. Tänk om man fick stanna dem nu. Att de inte skulle bli tonåringar, att de kunde hoppa över det. Slippa oroliga vaknätter och tonårsuppror, komma undan oron för hur de mår och vad de gör. Slippa se dem fulla, skrålandes på en studentkortege genom city. Jag vill konservera dem nu i det lyckliga, oskyldiga tillstånd de befinner sig i och sedan, när det är dags, knäppa med fingrarna och då är de 20 och förståndiga, ansvarstagande vuxna.
Men det går ju inte till så, jag vet. Vi måste igenom tonåren med dem. Men än så länge är de små, jag får pussa dem hur mycket jag vill, de kommer till mig med alla sina bekymmer, mamma och pappa är fortfarande idolerna. Bra så, imorgon är en annan dag som Christer Björkman skulle ha sagt. Nu njuter jag av lugnet den sista halvtimmen av veckans skönaste dag.