Nu ikväll har vi hunnit med en tredje cykeltur innan läggning. Vi läste sedan i en av de nya böckerna och låg och småpratade om dagen. Tätt ihop, med goselejonet och handen i mitt hår, så stor men ändå så liten.
7 år, det känns lite konstigt att ha ett riktigt skolbarn, med glugg i munnen och massor av frågor om allt mellan himmel och jord. För samtidigt som det känns som om Maja alltid funnits och att det var evigheter sedan vi satt med vårt lilla knyte på BB, så känns det inte så ofantligt länge sedan man själv gick i skolan och lekte med dockor. Tiden flyter ihop på något sätt, perspektiven blir suddiga.
Tack för all uppvaktning och hälsningar till Maja, det uppskattar både hon och vi! Hon var så glad och nöjd med sin dag, vår fina, spralliga, mysiga sjuåring.
